Det firades med champagne när decemberöverenskommelsen föll, det har poserats med vapen framför Israeliska militärfordon, det har erkänts cannabisbruk under tiden som EU-parlamentariker och parallellt med det har drivits på för en legalisering av just cannabis och att avkriminalisera användandet av narkotika för eget bruk.
Det har onekligen skrivits otalig spaltmeter kring Sara Skyttedal genom åren och jag kan konstatera att de fetaste rubrikerna som publicerats snarare handlat om hennes kontroversiella beteenden och ställningstaganden än om hennes politiska gärningar.
Nu verkar det som att hon gjort sin sista dag som representant för kristdemokraterna och tar ett, inte helt oväntat, steg längre ut på högerflanken – till SD! För det är ju ingen hemlighet att KD och SD är de två högerpartier som står varandra närmast rent ”ideologiskt” och det har blivit allt mer tydligt när de nu ingår i samma uppställning genom Tidö-samarbetet.
Nu ersätts Skyttedal med Alice Teodorescu Måwe, som till alldeles nyligen varit starkt kopplad till moderaterna, då hon var hjärnan bakom just moderaternas idéprogram. Alltså ännu en överlöpare!
Inte heller är det någon nyhet att det råder ständig ”silly season” bland Tidö-partierna. Det är lika frekvent förekommande att man byter parti som man byter skjorta. Det i sig är ett tydligt tecken på att det snarare handlar om maktpositioneringar än ideologisk grundtrygghet eller politisk övertygelse.
Det är som sagt ingen nyhet och jag behöver inte gå långt för att få det bekräftat. För några år sedan berättade en då framträdande lokal representant för KD att valet av parti handlade om att det var lättare att få en topplats inom KD än inom M – ”så det valet var inte svårt”!
Sara Skyttedals och Alice Teodorescu Måwes högersvängningar visar också på att det som tidigare kunnat skönjas som ”ideologiska” skillnader i förhållande till SD i princip suddats ut helt och hållet mellan Tidö-partierna. SD är ju inte bara en nödvändig förutsättning för ett regeringsunderlag. Granskar man Tidö-avtalet och ser på den av regeringen förda politiken idag är det SD som håller i taktpinnen och styr M, KD och L rakt i den fålla man byggt upp sedan 2010.
Jimmie Åkesson och SD har länge kritiserat och säger sig aldrig vilja bli en del av ”det politiska etablissemanget”. Idag är det han som styr de andra tre partiledarna likt marionetter, partiet har tunga poster i riksdagens utskott och Tidö-avtalet skriker SD-politik. Det blir svårt att slå ifrån sig att han idag är det politiska etablisemanget personifierad!
Killinggängets filmtitel på den svarta komedin ”Fyra nyanser av brunt” ligger nära till hands, men där slutar likheterna. Den mandatperiod vi är mitt inne i är allt annat än en komedi. Det man kan drista sig till att medge är att vi emellanåt ser farsartade framträdanden från representanter från SD-regeringen.
Även när det gäller Sara Skyttedals högergir skulle man kunna göra liknelser med Killinggänget. Sketchen där Glenn Killing förklarar skillnaderna mellan de två politiska alternativen för tant Råbiff som på frågan ”Så då röstar tant på…?” med ryggradsreflex väljer det som ligger henne närmast…
/Matz